en helt vanlig dag när man ska hämta på skolan, och sonen skriker och vill inte nånting och blir som gele i hela kroppen och gråter, och springer och gömmer sig och slår mig och är arg och ledsen och mellan varven får jag höra att det varit en jobbig dag (precis vad jag behövde höra) och sonen gråter och är arg och vägrar allt och slåss och jag börjar nästan gråta, en annan mamma kommer och ser hela situationen och faller på knä framför mig, tar mig i famnen och viskar "ibland är det bara så" och jag börjar storgråta och allt är helt jävla surrealistiskt.
Bara för att de frångick ritualen att alltid gunga när jag kommer och ska hämta.
Så känslig för när saker inte är som de brukar är min son. Och jag kan inte sluta gråta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj, stackars dig och stackars sonen, stackars båda!!! Hoppas så det blir bättre dagar och hämtningar framöver, Många tankar och kramar. MBF
Skicka en kommentar