Det är lite skolstart i mitt hjärta. I morse, när jag fyllde termosen med kaffe, insåg jag att det hade jag inte gjort sen i våras. Rutiner får mig att må bra. Sommaren har varit fin, lång och fin. Jag har varit ledig två månader (eller ledig och ledig, jag har skrivit fyra kortfilmsmanus och spelat in två) men nu är jag jobbsugen igen.
Jag har ett Projekt som går ut på att utforska regisserandet, och förhoppningsvis börja bemästra det. Jag tror behovet mest kommer ur frustrationen de gånger nån annan regisserat mitt manus och det blivit rikitigt dåligt. För det har hänt. Jag säger inte vem, vad eller när för det är viktigt att inte tala illa om folk i den här branschen, men en gång så blev det bara så fel. Och jag visste så tydligt hur jag skulle gjort istället. Därför gör jag nu det. Tre filmer har jag spelat in på det här sättet, en med äldste sonen, en med Sorken och mitt kusinbarn och nu i helgen en med min äldsta vän. Jag har ingen aning om ifall de är bra eller ej, men de är rätt mycket som jag ville ha dem. Nollbudget givetvis, jag orkar inte vänta på pengar och vill inte att nån annan ska få tycka, inte nån som inte jobbar i projektet. Frågan är hur mycket den obefintliga budgeten förstör, kommer nån festival att tacka nej till dem bara pga det? Jag vet inte. Det finns i alla fall en nollbudgetfestival, där kanske de platsar? Fast jag vill ju visa dem så mycket det bara går.
Nu väntar steg två, tre lite svårare (regimässigt) manus, där jag vill jobba med mer professionella skådisar och team. Jag har redan manusen, och har skickat en förfrågan till den fotograf jag vill jobba med. Håll tummarna för att hon säger ja!
