island

jag ligger på den ena sängen på mitt hotellrum, lyssnar på Leonard Cohen och bara är. Island är platt och kargt med blånande berg och stelnad lava. På filmfestivaler är alla kollegor och man kan prata med vem som helst. Och äta surhaj. Det borde jag göra innan jag åker men det luktar kattlåda och smakar enligt uppgift värre än nåt annat. Vi får se hur det blir med det.

Och det här!

Leonard Cohen – Famous Blue Raincoat: http://open.spotify.com/track/2WPHpOOrSoDBOEnV8Cv76w

Det måste vara en av världens bästa låtar, den som kan lyssna på texten utan att gråta är gjord av sten.

andnödsmusik

Det är konstigt hur fysiskt en del musik påverkar mig. Det här:
Ebba Forsberg – Må Din Vilja Ske - If It Be Your Will: http://open.spotify.com/track/5LijPDfc36o8XdGRsCM06m
är så vackert att jag knappt kan andas och blir tårögd och ryser och allt på en gång. Jag vet inte om det är för att jag är mottaglig eller om det skulle skett när jag än lyssnade på det, men åh... det är som ett schakt öppnar sig inuti och jag ser allt så klart.

Konstigare än så är att skivan bara låg öppnad i mitt spotify en dag när jag satte mig vid datorn, ingen i huset säger sig ha lyssnat på den, eller öppnat den. Var kom den ifrån?

Det är ju inte konstigt om man blir lite uppåt

http://www.cbc.ca/arts/film/story/2009/09/08/montreal-prizes.html

Alltså, vi har inte hört nåt från festivalen, vi blev inte ens inbjudna och de har inte kontaktat oss om nåt pris men enligt länken ovan ska vi ha vunnit juryns kortfilmspris för Fäst vid dig. Det är ju helt sjukt kul!

Sånt som man knappt vågar tänka men en förklaring till varför jag skriver så sällan och så tråkigt här

I oktober ska vi hälsa på några vänner som har ett sommarhus i Frankrike, vid pyreneerna. Då ska vi ta en tur till Lourdes för det ligger i närheten. Jag tror inte på Gud (fast jag hoppas) men tanken att be om ett mirakel eller en mindre tjänst for ändå genom mitt huvud. Men sen insåg jag att det inte finns nånting att be om, jag har allt jag behöver. Visst är det kul med mer pengar men för tillfället har jag så jag klarar mig. Alla är friska, barnen verkar lyckliga, jag älskar min man och han mår bra. Idéer sprutar ur skallen och jag genomför rätt många av dem.

Fast det är ju en sak förstås. Katten. Om Hassan inte är hemma då (vilket jag hoppas). Det är väl det enda.

Om frisören själv får stajla

så blir man liksom inte sig själv... Men i morgon blir det på mitt sätt och färgen var i alla fall kul.

Idag ringde nån som trodde att hon kanske hade sett Hassan. Hoppet väcks, vi ropar tills vi blir hesa, kanske kanske.

Bilder på ikonsmycken

Nu finns det något bättre bilder på ikonsmyckena på www.signerat.se.

Underbar svenska!

http://munfitnessblog.com/do-you-want-to-lose-15-inches-with-body-wrap/sv/

lösenordsskyddat?

Är det nån av er fina läsare som vet om man kan lösenordsskydda inlägg på Blogspot? I så fall, hur gör man?

En se, en se inte ... och katten.

Se: Elling. Har ingen aning om varför jag inte såg den när den kom men i förrgår såg vi den på dvd och maken till feel good får man leta efter. Se den!
Se inte: nya Beck. Same same, svensk film som försöker vara amerikansk och jag tål inte Kirsti Torhaug.

Katten fortfarande borta men det ringde en kvinna i morse som sett lapparna och sa att en katt med Hassans signalement hade slagit följe med henne en stund igår kväll. Så det finns hopp.

Hassan!

Fortfarande borta, jag går rundor och skramlar med matburken, tittar i buskage efter hans kropp fast jag försöker låta bli att tänka i såna banor. Kattkillen, kom hem nu!

Bilden är tagen av Eva Persson.

oro

Hassan är borta, fina storkatten, mjukare än alla andra, som alltid bara går små promenader har nu varit borta sen i söndags. Han som alltid suttit utanför dörren i ottan ifall han varit ute och slarvat en natt. Kom hem!