Ösregn

Även fast jag precis var på väg ut för att gå en loppisrunda för att fixa material till lite nya uppfinningar tycker jag att det är oerhört mysigt att det spöregnar. För loppisarna finns ju kvar till sen, och att sitta inne och titta på regnet är så mysigt. Speciellt när jag tänker på hur svampen växer.

www.lockig.se

Mitt hår ser ut som svinto om jag inte fönar det efter att jag tvättat det. Eller rättare sagt, det såg ut som svinto. Sen två dagar provar jag vägra schampoo-metoden från www.lockig.se och det är väl för tidigt för nån utvärdering men en sak kan jag berätta, mitt förut så spikraka hår är lockigt! Mycket konstigt. Jag känner mig som en annan människa.

lim överallt

Idag bakar vi hårspännen med bokstäver på, men limmet har en förmåga att fastna överallt. Jag får pilla bort det sen.

På lördagens marknad blev jag för första gången bestulen. En skrivmaskinsring med bokstaven B var borta när en flock äldre damer (!) dragit förbi. Och min tro på tanten som samhällets sista stöttepelare är krossad.

marknad igen

Folk är så besvärliga, efter att ha råkat på några knepiga typer på raken så vill jag bara dra mig undan allt folk, åka till landet och loda i skogen, plocka svamp och elda i kakelugnen. Men på lördag är det marknad, vare sig jag är på humör eller inte. Troligen så kommer ju humöret medan man håller på men just nu känns det bara Nej i hela kroppen. Det är roligt med marknader, det är roligt med marknader försöker jag intala mig. Och det ÄR det ju, när man väl är där.

Nära ögat x 2 och mera bebisar

Igår, när vi kom hem från svamppromenad, låg lillkatten med en fågel framför sig, en rödhake (det visste jag inte men jag slog upp den i fågelboken). Fågeln låg stilla men andades, inga synliga skador så vi tog in katterna och hoppades att den skulle flyga iväg. Icke. Efter en stund gick vi ut och tittade, den andades fortfarande men låg tryckt mot marken. Hans tog på sig handskar och skulle lägga upp den på uteplatstaket, så att den fick hämta sig lite mer ifred men då blev det fart på den och den flög iväg och satte sig i ett träd. Jag kan bara hoppas att den klarade sig, men jag tror det finns goda chanser i alla fall.

På väg hem skuttade ett rådjur ut precis framför bilen. Hans ställde sig på bromsen, jag hörde dunsen när kylaren slog i djuret men när vi gick tillbaka hörde vi hur det skuttade upp i skogen. Inget blod. Gott hopp men man kan aldrig veta. Men jag var darrig hela vägen hem sen, jäklar vad man hinner tänka på en sån där sekund.

Idag kom ett vykort med posten, babyboomen fortsätter, nu är det min äldsta son som får en liten kusin, de är nere och hämtar henne i Vietnam just nu. Det är stort.

med foten i käften

Det går en graviditetsvåg genom bekantskapskretsen just nu. Kollegan M och kollegan U, båda odlar de små människor i sina magar. Det är så roligt. Idag kom kollegan C på ett möte hemma hos mig, hon hade en bylsig kofta som smet åt lite om den runda magen. i övrigt var hon smal som vanligt. Och jag, som var lite generad för att jag inte upptäckt att (eller snarare inte vågat fråga om) kollegan M väntande smått frågade faktiskt kollegan C om hon gjorde det. Men det gjorde hon INTE! Jämmer och elände, jag vet hur det sårar när man får frågan vid fel tillfälle. Och jag lovar nu mig själv och alla som läser det här att ALDRIG MER FRÅGA. Om de så går med jättemagar så ska Bräck hålla käften. Basta! Jag önskar jag kunde vrida tiden tillbaka och suga in orden igen. Skit.

All the love

Vissa dagar går musiken rätt in, här om dagen satt jag och grät när jag lyssnade på Vildmark (Erik Löfmark, tonsatta Dan Anderssontexter) och idag är det Kate Bush. Musiken kan jag inte återge här men texten, tänk att börja en låt med orden "the first time that I died", jag bara sugs in i sagan. Och sen Kate Bushs underbara röst (som jag en gång kunde följa, men inte nu längre :-( ), gosskörer och mantraliknande "all the love, all the love, all the love you should have given, all the love, allt the love, all the love we could have given" avlöst av autentiska (hoppas jag) hej då från hennes telefonsvarare. Jag gråter och är glad över det.

Maria Larssons eviga ögonblick

Nu blir det filmtips: Idag såg jag "Maria Larssons eviga ögonblick" och jag är fortfarande alldeles mjuk inuti. Den är vacker och episk, den handlar om livet och skapandet, kärlekens omöjlighet och en svunnen tid. Det är en alldeles speciell film, en film man kan lita på, en film där allt stämmer och hänger ihop. Fotot är en dröm, det finns hur många bilder som helst som får mig att få gåshud och bli tårögd. Och skådespeleriet är ljuvligt, jag glömmer bort att jag är trött på Persbrandt för han är ju så rätt här.

Däremot inser jag än en gång att jag verkligen inte är mycket för filmpremiärmingel. Kallprat är inte min sak, jag är tämligen ointresserad av vem som är inne för tillfället och de som bryr sig om sånt brukar också vara ganska ointressanta. Jag håller mig till de jag redan känner. Men filmen var alldeles underbar.

svamp, äpplen och bäbis

(bara fina saker, alltså). Jag är på landet, mannen tog en morgonrunda och sen gick vi en hela familjen och nu ligger trattisar och trumpetsvamp på tork och gula kantareller vilar inför kvällens sås. Jag tar nog runda till i eftermiddag. Svamppromenader är vad en stressad människa behöver. Bara doften i skogen räcker långt.

Våra äppelträd som förra hösten knappt gav nånting dignar av frukt. Jag plockade ett gäng fallfrukt och ska nog svänga ihop en äppelpaj till efterrätt. Mumma!

Men störst av allt är att inatt föddes en liten fröken L. Det är helt sanslöst. Igår fanns hon inte mer än som en bebismage på sin vackra mamma men nu är hon här, en egen individ, som andas, bajsar och skriker. Hon ska lära sig läsa, gå, älska, cykla, klättra, ramla, hoppa och hoppas. Det är ett mirakel.

Säg tuppenja!

Alla som läser här räcker upp en hand.

Dagens filmtips

Alla som inte sett Amores Perros borde göra det genast, för den är alldeles fantastisk. Lite mer tänkvärd än en vanlig hollywoodrulle men inte på något sätt svår eller seg, man sitter som på nålar hela tiden. Den handlar om livet och kärleken (gör inte allt det) och om hundar. Se nu.

Min bästa pryl...

...bytte jag till mig på Malmöfestivalen. En huvudmassagegrej. Den står bredvid min dator (där jag sitter hela dagarna) och minst en gång i timmen kör jag en liten skallmassage. Underbart! Jag ryser i hela kroppen och blir liksom mer närvarande. Om den här manusversionen blir bra är det tack vare skallmassagegrjejen (och mig förstås).

Bäbisen

Nu kan jag bara tänka på min väninna C som ska få en bäbis precis när som helst (och, ja, hennes man, han ska också få en. Samma bäbis faktiskt). Den skulle kommit i fredags och kommer den inte före den här fredagen så blir det igångsättning. Det är ju så spännande! Och jag behöver inte ens föda den själv. Jag kommer inte att behöva göra nåt av det jobbiga (nattvak osv) men får komma och hälsa på och vara snälla tant Carin. Det hoppas jag att jag får. Ofta. På mitt skrivbord ligger söta kläder från Lilla Hund (www.lillahunddesign.se) som är så obegripligt små. Kom nu, lilla bäbisen!

Idag med

Insidan av låren, aj som fan. Man kanske skulle starta nån slags symaskinsworkout. Att döma av träningsvärken skulle det vara supereffektivt.

en liten undran

Hur kan man få träningsvärk i rumpan och lår av att sitta framför en symaskin?

Det hade jag glömt (att det var så kul)

Idag har jag sytt, från tidiga morgonen tills för några minuter sen, med korta avbrott för mat. Det går undan när man syr, och händerna minns så väl hur man gör alla trixen fast jag sytt så lite på senare år. Timmarna rusar, allt som finns i huvudet är bara en till, bara den också. Men ryggen ville inte mer så jag fick sluta. Men oj var roligt det var. Vad jag sydde? En ny laddning vinylväskor som ska vara klara till marknaden på Lilla Torg i Malmö den 27:e spetember. Så fick jag det sagt också.