island

jag ligger på den ena sängen på mitt hotellrum, lyssnar på Leonard Cohen och bara är. Island är platt och kargt med blånande berg och stelnad lava. På filmfestivaler är alla kollegor och man kan prata med vem som helst. Och äta surhaj. Det borde jag göra innan jag åker men det luktar kattlåda och smakar enligt uppgift värre än nåt annat. Vi får se hur det blir med det.

Och det här!

Leonard Cohen – Famous Blue Raincoat: http://open.spotify.com/track/2WPHpOOrSoDBOEnV8Cv76w

Det måste vara en av världens bästa låtar, den som kan lyssna på texten utan att gråta är gjord av sten.

andnödsmusik

Det är konstigt hur fysiskt en del musik påverkar mig. Det här:
Ebba Forsberg – Må Din Vilja Ske - If It Be Your Will: http://open.spotify.com/track/5LijPDfc36o8XdGRsCM06m
är så vackert att jag knappt kan andas och blir tårögd och ryser och allt på en gång. Jag vet inte om det är för att jag är mottaglig eller om det skulle skett när jag än lyssnade på det, men åh... det är som ett schakt öppnar sig inuti och jag ser allt så klart.

Konstigare än så är att skivan bara låg öppnad i mitt spotify en dag när jag satte mig vid datorn, ingen i huset säger sig ha lyssnat på den, eller öppnat den. Var kom den ifrån?

Det är ju inte konstigt om man blir lite uppåt

http://www.cbc.ca/arts/film/story/2009/09/08/montreal-prizes.html

Alltså, vi har inte hört nåt från festivalen, vi blev inte ens inbjudna och de har inte kontaktat oss om nåt pris men enligt länken ovan ska vi ha vunnit juryns kortfilmspris för Fäst vid dig. Det är ju helt sjukt kul!

Sånt som man knappt vågar tänka men en förklaring till varför jag skriver så sällan och så tråkigt här

I oktober ska vi hälsa på några vänner som har ett sommarhus i Frankrike, vid pyreneerna. Då ska vi ta en tur till Lourdes för det ligger i närheten. Jag tror inte på Gud (fast jag hoppas) men tanken att be om ett mirakel eller en mindre tjänst for ändå genom mitt huvud. Men sen insåg jag att det inte finns nånting att be om, jag har allt jag behöver. Visst är det kul med mer pengar men för tillfället har jag så jag klarar mig. Alla är friska, barnen verkar lyckliga, jag älskar min man och han mår bra. Idéer sprutar ur skallen och jag genomför rätt många av dem.

Fast det är ju en sak förstås. Katten. Om Hassan inte är hemma då (vilket jag hoppas). Det är väl det enda.

Om frisören själv får stajla

så blir man liksom inte sig själv... Men i morgon blir det på mitt sätt och färgen var i alla fall kul.

Idag ringde nån som trodde att hon kanske hade sett Hassan. Hoppet väcks, vi ropar tills vi blir hesa, kanske kanske.

Bilder på ikonsmycken

Nu finns det något bättre bilder på ikonsmyckena på www.signerat.se.

Underbar svenska!

http://munfitnessblog.com/do-you-want-to-lose-15-inches-with-body-wrap/sv/

lösenordsskyddat?

Är det nån av er fina läsare som vet om man kan lösenordsskydda inlägg på Blogspot? I så fall, hur gör man?

En se, en se inte ... och katten.

Se: Elling. Har ingen aning om varför jag inte såg den när den kom men i förrgår såg vi den på dvd och maken till feel good får man leta efter. Se den!
Se inte: nya Beck. Same same, svensk film som försöker vara amerikansk och jag tål inte Kirsti Torhaug.

Katten fortfarande borta men det ringde en kvinna i morse som sett lapparna och sa att en katt med Hassans signalement hade slagit följe med henne en stund igår kväll. Så det finns hopp.

Hassan!

Fortfarande borta, jag går rundor och skramlar med matburken, tittar i buskage efter hans kropp fast jag försöker låta bli att tänka i såna banor. Kattkillen, kom hem nu!

Bilden är tagen av Eva Persson.

oro

Hassan är borta, fina storkatten, mjukare än alla andra, som alltid bara går små promenader har nu varit borta sen i söndags. Han som alltid suttit utanför dörren i ottan ifall han varit ute och slarvat en natt. Kom hem!

Min egen skola

Jag har bestämt mig för att varje dag jag inte har nåt brödjobb (dvs jobb med betalning) så ska jag göra nåt som lär mig nånting om film. Just nu är det klippning, igår och idag har jag jobbat med klippövningar. Jag har filmat mig själv där jag sitter i en fåtölj och sjunger, sen klipper jag det enligt en idé jag har, om jag får ihop det lägger jag ut det här sen. Det känns bra att göra nåt utvecklande och inte bara spela Snood.

En motvikt mot allt osminkat

I kväll är det premiär på svinbegåvade Hanna Skölds Nasty Old People.! Jag är sjukt stolt för jag var en av dem som handledde henne under manusarbetet.

Med Jesus i halsgropen

lite större

Men inte såg jag väl arg ut på den förra?

Ikonringen, på begäran

Den ser större ut än den är, tror jag.

En onsdag bland andra

Det är svårt att gå in i nån annans text och fortsätta, att göra den till sin och utan tvekan kasta och stryka och stuva om. Jag måste gå och leva i den ett tag först. Gud, vad det här låter flummigt.

Jag är lappsjuk också, har inte träffat nån utom familjen på flera dagar nu. Och H jobbar kväll så han är hemma när jag jobbar och jobbar när jag är sällskapssjuk. Men på fredag blir det filmpremiär! Det ska bli härligt.

Sällskap på skrivbordet

Så här ser det ut på andra sidan om min dator.

jobbajobba

Jag ser ut som vanligt men de här är fina!

Jobbvecka

Jag jobbar med A igen. Vi brukar jobba ihop då och då, han är regissör och skriver själv men behöver lite drag- och sorteringshjälp så då rycker jag in. Det är roligt och nu har jag suttit hela dagen och pillat med vårt senaste och hjärnan känns som kokt blomkål.

Menyer

Så här fint har jag bakom ryggen när jag sitter vi mitt skrivbord på landet:


Vi landade här igår eftermiddag efter födelsedagsöverraskningsutflykt. Vi cyklade dressin, för det har han alltid velat göra, mycket mysigt. Sen åt vi så magen stod i sju hörn; sallad med getost, avocado och rostade pinjenötter, smöregspaj med kräftstjärtar, laxrullar med avocado och vitlöksost och sen kaffe och björnbärs- och limepaj. Sen cyklade vi lite dressin till och sen till stugan och mer mat; rödbetor med smör och citron samt halloumi och rostade solrosfrön, sen (Oh My God) rådjurssadel (som vi fått av moster som i egenskap av skogsägare får en viss del av det som skjuts på ägorna) med murkelsås (på murklor som vi fått av svågern som säger att man kan äta dem minsann) och röstikroketter samt sallad och till sist panna cotta (pannacotta?) med blåbär. Nu tänker jag inte äta på en vecka. Nu är gossarna och badar och jag gör en köttgryta. Allt är fint.

Dagens bild

Det är roligt med webkamera! Så roligt att jag funderar på att lägga upp ett självporträtt per dag. Ego, jag?

fejkleendet

Min producent har en underbar talang, hon kan fejk-le. Så fort nån tar fram en kamera sätter hon upp ett brett leende, när man ser henne live ser hon alldeles rubbad ut eftersom hon kan hålla det hur länge som helst och samtidigt prata i mungipan. Men på korten ser hon strålande ut och leendet alldeles naturligt. Det där har jag övat på i sommar. Jag tror det ser bättre ut på foto än i verkligheten, men helt naturligt vet jag inte riktigt om det ser ut. Så vad säger ni, ser jag vansinnig eller glad ut?

Ny kollektion!

Just när jag trodde att jag lessnat på allt vad återbrukshantverk heter rasslade det till. Orsaken var Ljuvliga armband med pyttesmå ikoner som jag hittade i Spanien. Nu har jag börjat slakta dem, dessa bär jag idag och känner mig underbart beskyddad.

Hösten, den fina och Projektet

Det är lite skolstart i mitt hjärta. I morse, när jag fyllde termosen med kaffe, insåg jag att det hade jag inte gjort sen i våras. Rutiner får mig att må bra. Sommaren har varit fin, lång och fin. Jag har varit ledig två månader (eller ledig och ledig, jag har skrivit fyra kortfilmsmanus och spelat in två) men nu är jag jobbsugen igen.

Jag har ett Projekt som går ut på att utforska regisserandet, och förhoppningsvis börja bemästra det. Jag tror behovet mest kommer ur frustrationen de gånger nån annan regisserat mitt manus och det blivit rikitigt dåligt. För det har hänt. Jag säger inte vem, vad eller när för det är viktigt att inte tala illa om folk i den här branschen, men en gång så blev det bara så fel. Och jag visste så tydligt hur jag skulle gjort istället. Därför gör jag nu det. Tre filmer har jag spelat in på det här sättet, en med äldste sonen, en med Sorken och mitt kusinbarn och nu i helgen en med min äldsta vän. Jag har ingen aning om ifall de är bra eller ej, men de är rätt mycket som jag ville ha dem. Nollbudget givetvis, jag orkar inte vänta på pengar och vill inte att nån annan ska få tycka, inte nån som inte jobbar i projektet. Frågan är hur mycket den obefintliga budgeten förstör, kommer nån festival att tacka nej till dem bara pga det? Jag vet inte. Det finns i alla fall en nollbudgetfestival, där kanske de platsar? Fast jag vill ju visa dem så mycket det bara går.

Nu väntar steg två, tre lite svårare (regimässigt) manus, där jag vill jobba med mer professionella skådisar och team. Jag har redan manusen, och har skickat en förfrågan till den fotograf jag vill jobba med. Håll tummarna för att hon säger ja!

Är ni kvar?

Ny höst, nytt liv, ny dator. Om ni är kvar bloggar jag lite här.

Leander

Fast ni kan ju titta på en film jag gjort så länge.

Ett skott från höften = Lottade team och en given uppgift, åtta timmars filmning, åtta timmars klippning. Här är resultatet, inte i bästa kvalitet, men dock.

http://www.facebook.com/inbox/readmessage.php?t=1068464119758#/video/video.php?v=219804485423&oid=74779142030

semesterstängt

Knappt kom jag igång förrän det fallerade. Det där med semester och bloggande går inte ihop. Jag skulle vilja berätta om min underbara födelsedag när vi åkte båt till Tjärö och träffade en helt fantastisk trollkarl som spontantrollade för oss på båten, åt en underbar lunch och badade fötterna i det kalla vattnet, jag skulle vilja berätta om när bilen havererade och vi mötte människornas kärlek i form av en genomsnäll man (han såg ut som en hells angelsmedlem) som bogserade oss i fem mil av ren människokärlek och en taxicaffis som matade sorken med frukt och stängde av taxametern bara för att vi var så trevliga. Men nu, när jag har en liten stund framför datorn, väljer jag att försöka få ner att manus som pockar på. Man vet inte när jag får tid igen.

Åttaåringen

Den lille gourmeten

De flesta som har Aspergers Syndrom har nån form av ovanligheter när det gäller sinnesförnimmelser. Det kan vara extrem luktkänslighet, förhöjd känsel, superhörsel eller väldigt utvecklat smaksinne. Det sista visar sig ofta i en vägran att äta annat än det mest kända, det finns barn som lever på pasta, korv, knäckebröd och vitamintillskott, helt enkelt eftersom allt annat smakar apa i deras mun. Sorken är också mycket bestämd med vad som är gott och inte gott men istället för att säga nej till allt utom varmkorv säger han ja till allt (nästan) utom varmkorv (som han föraktfullt kalar kalaskorv och vägrar att äta). Och eftersom födelsedagsbarn alltid får välja middag i den här familjen ser morgondagens middag ut såhär:
Ost (brie, gorgonzola, parmesan, mozzarella, cambozola) & kex
Parmalindad honungsmelon
Smörgåstårtebakelser (med räkor resp skinka)
Tomat- och mozzarellasallad
Sparris
Smördegsrullar med skinka och ost
Till efterrätt en stadig kladdis (kladdisarnas rolls royce, består till 100 % av kalorier) dekorerad med marsipanrosor.

Long time, no see

Sorken ska leka hos en kompis efter fritids och nu sitter jag här och vet inte vad jag ska göra med all tid. Jag har skrivit två manus (superkorta, och allt fanns i huvudet, bara att skriva ner) till filmer jag hoppas att vi ska göra i sommar. Jag ska skriva ett till, lite längre, men det måste jag tänka lite på innan jag börjar på riktigt anars blir det fel.

Jag roddar med inbjudningar till Sorkens middag på torsdag (han fyller åtta), jag tvättar och röjer för på fredag bär det av till landet. Men sen då, vad ska jag göra sen? Och om det blir så här tomt när han leker borta en eftermniddag, hur ska det då bli när han blir stor och flyttar hemifrån? Man borde kunna skaffa en sladdis tionde år så länge man lever tycker jag :-) Men det kanske är då den efterlängtade hunden kommer in i vårt liv?

Om publiken själv får välja

Vi vann inte dets tora teknikpriset men vi vann Publikens val, där publiken själva röstar fram sin favoritfilm. Nu är vi hemma igen, trötta, stolta med raspiga röster och huvudet fullt av idéer.

Håll tummarna!

Nu åker jag till Göteborg och tävlar om priset Startsladden samt publikens pris med kortfilmen "Fäst vid dig". Jag är så nervös så ni kan inte fatta. Håll tummarna, snälla ni!

Einar, Astor och Döden

Jag lyssnar på Astor Piazzola och minns morbror Einar, valda snapshots från barndomen. Jag gråter lite och känner kylan från dödens skugga. Väck! Jag vill inte ha dig här. Ta inte de mina!

&döden&döden

Nu, min morbror. Ja, han var gammal. Ja, det gick snabbt (men helt oväntat om man inte räknar in åldern). Men jag ville ju ha honom kvar! Dessutom var vi lite osams. Nej, det suger rätt stenhårt just nu.

Om SF Bio

Här kommer en autentisk mailväxling jag haft med SF Bio:

Från: Carin
Skickat: den 14 november 2008 15:51
Till: Info (SF Bio)
Ämne: Royal i Lund
Hej,
förra torsdagen gick jag för att se Woody Allens nya film på biografen Royal i Lund. Det var en upplevelse som nästan fick mig att, trots att jag själv är filmarbetare, bli FÖR illegal nerladdning. Det började med biljettköpet. I kassan fanns ingen trots att det var en kö på fem-sex personer. Till slut hörde vi röster från personalrummet, där satt biografmaskinisten och kassörskan och drack kaffe. När vi bad snällt kom kassörskan till slut ut och sålde biljetter åt oss.

När filmen till slut började var skärpan obefintlig. Den var så dålig att man knappt kunde läsa texten. Då en ur publiken gick ut och letade upp kassörskan svarade hon att det kunde hon inte göra nåt åt men att hon kanske skulle försöka leta upp maskinisten OM HON HANN. Det måste hon ha hunnit för skärpan blev bättre efter några minuter, men efter en stund var det lika illa igen. Jag kan engelska så jag förstod vad de sa i alla fall, men när de talade spanska stod jag mig slätt. Och ansiktsuttrycken fick man gissa sig till. Jag tror att filmen skulle ha varit bra under andra omständigheter men nu var den urusel.

Efter filmen var vi flera som framförde våra klagomål till maskinisten och han kommentar till detta var att han hade två filmer att ta hans om så han kunde minsann inte sitta och passa skärpan. Dessutom berodde det hela säkert på att filmen var bucklig (men hallå, då skickar man väl tillbaka kopian och får en som går att visa?). Det var hans enda kommentarer så vi gav upp, gick hem och lovade oss själva att aldrig mer gå till Royal igen.

Royal är en fin gammal biograf men jag kommer aldrig att gå dit igen.

Med vänlig hälsning
Carin

Svar från SF:
Hej!

Tack för ditt mail. Vi ska kolla upp vad som hänt här och återkommer till dig så snart vi kan.

Med vänliga hälsningar,
Sofia

SF Bio AB

Men inte återkom de. Jag mailade igen och fick detta svar:

Hej!

Vi beklagar att vi inte har hunnit besvara ditt mail tidigare. Vi har varit i kontakt med Royal i Lund och ditt ärende utreds. Biografansvarig har varit bortrest men återkommer på måndag, och då återkommer vi till dig så snart vi fått svar från henne. Vi beklagar att din upplevelse på biografen inte var vad du förväntade dig. Det är självklart inte vår policy att bemöta våra kunder på ett sådant sätt som du bekriver.

Med vänliga hälsningar

Maria S

Efter några dagar kom detta mail:


Hej Carin!

Ursäkta att du har fått vänta på svar men jag har varit iväg på semester.

Detta var ju ett tråkigt biobesök.

Jag skulle gärna vilja prata med dig. Har du något telefonnummer som jag kan nå dig på?

Med vänliga hälsningar Ingrid

Jag skickade mitt nummer och fick till svar att hon skulle ringa mig den 17:e december. Jag väntar fortfarande. Hur svårt kan det vara?