Sånt som man knappt vågar tänka men en förklaring till varför jag skriver så sällan och så tråkigt här

I oktober ska vi hälsa på några vänner som har ett sommarhus i Frankrike, vid pyreneerna. Då ska vi ta en tur till Lourdes för det ligger i närheten. Jag tror inte på Gud (fast jag hoppas) men tanken att be om ett mirakel eller en mindre tjänst for ändå genom mitt huvud. Men sen insåg jag att det inte finns nånting att be om, jag har allt jag behöver. Visst är det kul med mer pengar men för tillfället har jag så jag klarar mig. Alla är friska, barnen verkar lyckliga, jag älskar min man och han mår bra. Idéer sprutar ur skallen och jag genomför rätt många av dem.

Fast det är ju en sak förstås. Katten. Om Hassan inte är hemma då (vilket jag hoppas). Det är väl det enda.