torsdag 18 september 2008
All the love
Vissa dagar går musiken rätt in, här om dagen satt jag och grät när jag lyssnade på Vildmark (Erik Löfmark, tonsatta Dan Anderssontexter) och idag är det Kate Bush. Musiken kan jag inte återge här men texten, tänk att börja en låt med orden "the first time that I died", jag bara sugs in i sagan. Och sen Kate Bushs underbara röst (som jag en gång kunde följa, men inte nu längre :-( ), gosskörer och mantraliknande "all the love, all the love, all the love you should have given, all the love, allt the love, all the love we could have given" avlöst av autentiska (hoppas jag) hej då från hennes telefonsvarare. Jag gråter och är glad över det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh ja, inget kan väl beröra som musik... Underbart!
Jo den där utmärkelsen... Tanken är förstås att den ska skickas vidare, här är reglerna på engelska:
1. The winner can put the logo on her blog.
2. Link the person you received your award from.
3. Nominate at least 7 other blogs.
4. Put links of those blogs on yours.
5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you've nominated.
Om du väljer att göra det är upp till dig, jag är inte helt för det där själv men valde att hänga på den här gången, gör nog inte om det...
Må så gott. Blev förresten väldigt sugen på att se eviga ögonblick efter att ha läst ditt inlägg. Får se om jag kan få till att se den, är inte så bra på det där att lämna bort barnen... Men skulle nog behöva lite.
/Lisa
Den borde du se med din man, fotot är alldeles underbart. Och den handlar ju mycket om det där, skapandet och föräldraskapet, hur får man ihop det (inte tidsmässigt, mer psykologiskt) så din anledning att inte se den är samtidigt en anledning att se den :-)
Skicka en kommentar