Smitare och vi andra blåsta typer

Ibland blir jag så trött på att vara en av de som alltid gör det de lovar. Som tar ansvar och ser till att saker blir gjorda. De andra, smitarna, de bara glider fram och om de inte gör det de lovat att göra slipper de undan med ett ojsan, jag glömde eller jag trodde inte det behövdes. Och när nån ansvarstagande typ (jag) pressar dem för att de ska göra det de tagit på sig framstår den ansvarstagande (jag) som humorlös och torr. En vuxen i en värld av småbarn. Det är inte konstigt att man blir trött på folk.