Där satt de, två överblivna satar som inte ens verkade vara släkt, och tittade på det sönderrivna presentpappret till ljudet av det envist klingande änglaspelet.
”Fick du några bra julkappar då?” sa Teo för det kändes som att han borde säga nåt. Arne visade upp foton på barnbarn och en tröja som var så ful att de brast ut i skratt. Sen sa han ”God Jul, förresten” och räckte fram en bok till Teo. Skogsfursten. ”Jag fick två”, sa Arne och gick ut i köket. Teo studerade sin julklapp, den enda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar