Innan vi dör, 20/24

”Jag vill inte dö”, skrålade Teo för de var i det stadiet då samtalston var ett minne blott. ”Du skulle bara veta hur det känns”, fortsatte han.
”Jag vet”, sa Arne.
”Du vet ingenting!”
”Jag ska också dö”
”Alla ska dö, men jag ska dö nu! Döden står så här nära mig!” Teo måttade upp två centimeter med fingrarna. ”Du har ingen aning om hur det är att stå två centimeter från döden! Om jag bara kunde få dö nu genast, om jag bara kunde slippa sjukhuset, alla slangar och sprutor och sköterskor som ska torka en i baken. Att dö utan att veta om det i förväg, att bara somna in, falla ihop. Det är allt jag vill.” Teo föll ihop över bordet, snörvlande. Arne gick ut i köket efter en flaska till och krossade sina sista stilnoct.