Jag går på reserven

och ni får tacka er lyckliga stjärna för att det finns en julkalendersaga för annars skulle här vara tvärtyst. December har varit proppfull av extra allt, hösten har varit proppfull. Eller är det jag som orkar mindre? I så fall, beror det på åldern eller på sonens intensitet? Eller har jag bara glömt att det alltid är så här tröttsamt på hösten och i december. I mitt minne är februari värst. Det ser jag inte fram emot, gråtfärdig av trötthet som jag är. Vi har skurit ner på allt som går, nu är bara lite städning kvar men jag strejkar. Av självbevarelsedrift. Tur att min pedantiske far nästan är blind numera, han tycker alltid att vi har det så städat och fint nu för tiden :-)